smeckis

Så är man ledig för andra gången i Haugastöl. Sov länge, trots att jag hade bett Sara att väcka mig när hon skulle upp o springa. Jag drog täcket så långt upp det gick o låtsades sova, så hon gav upp o gick ensammen. Nu sitter jag, Karin och Sara på loftet. Har just intagit en härlig frukost bestående av müsli och latte, Mums!

Jag har kommit fram till några slutsatser under min tid här..

Jag kan icke snacka norsk!
Varje gång jag ska vara lite småkäck och ta seden (och språket) dit jag kommer så slutar det i skratt och hån från mina medarbetare och nya landssystrar. "Jahopp om jag skulle gå ner och vaske några kluttar" (klutar=trasor)
Gäst: "Kan jag köpe en avis här?" Jag: "Avis? Hm har det något med betalning att göra?" (Avis=Tidning) Jag: "Var maten nuudlig?" (nydlig=utsökt) "Ni e pina töser" (pen=fina) "Vilken stygg unge de hade" (stygg=ful)
Slutsatsen är att jag ska hålla mig till mitt modersmål. Även om när jag ropa "Ha de" efter en gäst, lös han upp o sa "Jaa Ha De" äntligen något jag kunde uttala rätt. Tjoho! Akkurat är ioförsig ett favvorit ord med.

Heltäckningsmattor, vad är meningen?
Vi har heltäckningsmattor i hela "betjäningslägenheten" i alla mer budgetrum, och i korridorena. Men vad är grejen igentligen? I korridorer kan man förstå i ljuddämpande syfte, men i ett sovrum? Vi har inte dammsugit (stösugit) vårt rum under hela vår vistelse men ändå ser man ingen smuts, fatta va mkt gris och äckel som finns där egentligen. Kanske just det som är grejen? Att slippa se smutsen.. Har hört om att i England är det väldigt vanligt med heltäckningsmattor i kök och toaletter med, så ska väl vara glad att jag jobbar i Norge och inte där då.

Jag har blivit dummare!
Inte dummare som i elakare. Men som i korkad. Stod en dag och skrellade en massa poteter och funderade på alla pengar jag skulle tjäna, då jag plötsligt tänkte att ok vi tjänar typ 126 i timmen men så betalar vi 60kr för mat och husrum. Det är ju fan halva lönen! Jag blev jättesur och tänkte att det inte var värt att jobba så mkt när ändå halva försvinner på ett heltäckningsmattebeklätt fyramanssovrum och lite käk. När jag sa det högt till Annika tittade hon konstigt på mig och sa med lugn och stadig röst, "Men Becca, vi betalar ju per dag, och har timlön". Då kunde jag pusta ut och hålla tyst resten av dan.

Svenskar är snåla!
Nej förlåt sparsamma, så fort svenskar kommer till restaurangen och ska äta beställer de jämt den billigaste rätten (helst med en extra tallrik så de kan dela), dricker vatten och klagar över hur dyrt det är i det här landet. Sen tycker jag själv som svensk det är pinsamt att kräva 100 nkr för ett rundstycke och en kaffe av en stackars pensionär som letar i alla sina små fickor. Nästan så jag vill dra av halva priset för det känns så sniket. Men Den norska pensisen är ju van och tycker det är ett kap, medans jag urskuldrande har ett förberett det-var-bättre-förr och hu-va-dyrt-det-är-nuförtiden-tal att ta till. 

Man uppskattar det lilla här!
Man kan bli helt lycklig bara över att solen tittar fram en sekund. Att en gäst är trevlig. Att en bra låt kommer på ipooden, över att man slutar fem. Att man får hamburgare till middag. Att man får godis. Att få ett sms. Att man äntligen förstår va en norrman säger. Att man nästan jobbat tre veckor (två). Att man nästan bara har halvatiden kvar. Att man ska ha lunchrast. Att man får smaka på efterrätten. Ja kanske inte exakt samma saker man blir överlycklig hemma över.

Folk är grymt klantiga här!
Lyckades just precis välta ut en fullt glas med vatten över bordet, där tyvärr min dator, mobil och bok låg, som tur var så klara sig datorn, mobilen verkar med funka, och boken var inte ens min. Igår så råka Veida välta ut en spann full med kjöttkakesaus, som luktar apa och som Marija (finska kocken som säger att hon förstår norska, svenska och engelska, men som vi i självaverket inte tror fattar överhuvudtaget någonting!)gjorde igår. Så när jag kom upp på morgonen igår så låg hon på alla fyra inne på Köl och putsa grönsaker. Dagen innan så hade Mirja lyckats bränna två plåtar med skivpoteter som Annika gjort iordning, som hon sedan skyllde på alla andra. En 30kg mjölpåse lyckades också gå sönder på nåt konstigt sätt så var mjöl lite här och där. Karin har hällt ut ett glas vatten över min mobil. Jag har haft sönder tre fina glasfat, och ett glas. Jag har tappat en skål i vaffelrören. Jag råka slå till en gäst på axeln med hennes tallrik igår när jag tog ut maten. Jag har slagit in läsk som rusbrus i kassan, (rusbrus=alkoläsk, alltså något man skattar på) och som kostar 10kr mer, detta har jag jämt gjort. Tills igår då Liv fråga vem i hela friden hade slagit in rusbrus för 700kr dagen innan, när inte en enda alkoläsk saknades. Hehe ojdå.
Sara lyckades förövrigt ha sönder 15glas förra året hon var här, på en och samma gång. Sen hade hon sönder 30st när det var ute. Bravo!

Man saknar sina nära och kära himla mkt!
Jag kommer ta alla i min famn och krama ihjäl er när jag kommer hem. Märk väl det har bara gått två veckor och två dagar.

Ha de! (med norskt uttal)
Nu plugg!
Föresten om ni vill se bilder så gå in på Annikas blogg!